Att ett barn blir utsatt för misshandel är verkligen inte ok! Men barnen själva vet ofta inte om att det inte är ok att bli slagen! Då detta blir en vardag! Jag gick i tron att alla hade det som jag i flera år! Ända upp tills jag var 12 år! Tycker därför att det är viktigt att vi uppmanar barn i våran tillvaro! I skolan, runt om oss att det är inte okej att ta emot slag och misshandel från någon! Inte ens familj, vänner eller bara en skolkamrat!!!! Om man gör sitt barn illa, ska man straffas för det! Jag gick själv i 13 år! Allt slutade när jag var 19! Då räknas jag som ung vuxen och ska kunna ta egna beslut! Men var så hjärntvättad att jag inte kunde ta mig ur skiten ! Jag hade behövt någon som hade sett mig och agerat!!!

Skolan är skit! Jag blir mobbad varje dag i skolan redan nu! Redan som 6 åring blev jag utsatt i skolan! Oxh då som 8åring är det sista året på den skolannjag gick på! På den skolan jag gi k på som 8åribg brydde sig lärarna lite iallafall! Vilket de inte kommer göra sen! Ja minna stt ja alltid gick med polotröja till skolan. Jag var alltid blå någonstans! Men nu gick det längre mellan slagen då jag bodde hos älskade farmor och farfar! Då min bror hade försökt ta livet av sig oxh mådde så dåligt va de alltid på sjukhuset oxh tog hand om honom!
Så jag slapp henne ganska många dagar i veckan!

Har funderat mycket det sista! Kan allt det som hänt mig i min ungdom påverkat mig oxh min osäkerhet! Inte en dag går förbi utan att jag känner mig värdelös! Det kan vara småsaker! Men alltid är det något som vår mig att känna mig sämre än andra! Jag vet ku innerst inne att det inte är så! Ändå mår man så dåligt!
Hur kan man bli av med detta? Jag vill inte känna mig så värdelös! Ändå kan jag inte koppla bort det!

Är det jag känner idag! Jag har aldrig känt sånt hat innan mot någon människa innan! Detta är en ny känsla för mig! Innan har jag bara svalt allt! Men idag vill jag aldrig mer se den kvinnan som förstörde mitt liv! Och min äldre friska bror har också en skuld i hur jag mår! Hur kan folk behandla någon så dåligt?
Barn förtjänar kärlek, skatt oxh lek. !

Minnen ett barn inte ska ha ! Jag fattade väldigt sent att detta inte var okej! Som barn är ens föräldrar det bästa man har, ens stora idoler som aldrig skulle vara elaka mot en!
För mig var detta min verklighet. Jag trodde att alla hade det som jag! Att de skulle vara så! I efterhand har jag förstått att så ska en tjej aldrig växa upp!

Jag fick växa upp väldigt tidigt och ta hand om min bror! 7 år var jag första gången då jag ringde ambulansen, så att min bror inte skulle dö. Jag fick låsa in min mamma i ett annat rum! Ringa till ambulansen och vänta med honom tills de kom! Ibland åkte jag med till sjukhuset! 7 år oxh redan ansvarig för mina äldre syskon! Jag tog på mig den rollen då jag trodde att det var mitt fel! Mitt fel att min älskade bror var sjuk! Jag älskade honom så! Och var så ledsen att jag hade gjort honom sjuk!
Idag vet jag att det inte var mitt fel att min bror blev sjuk! Men då trodde jag att det var det oxh levde i den skammen tills jag tillslut rymde hemifrån 19 år gammal! Innan det kunde jag inte ta mig loss! Jag vill få upp ögonen för folk! Våga säga ifrån om ni tror att ett barn far illa! Våga!!! Man kan aldrig anmäla en gång för mycket! Idag önskar jag att någon hade vågat att anmäla min situation! Då kanske jag inte hade vart så skadad som jag är idag! Jag kanske hade haft chansen att få växa upp i en annan familj! Och mina sår hade inte varit så djupa!

Under åretna har fått har lin bror åkt in och ut från sjukhuset! Han har fått alla komplikationer man kan tänka sig! Min älskade bror mår så dåligt ! Sista komplikationen var att han hade fått vattenskalle så att han blev blindnjnder ett par dagar! Nu mår han så dåligt tt han inte vill leva längre! Och när han inte ligger på sjukhuset för behandling, ligger han på psyket för att inte göra något dumt! Min 7e födelsedag firades på ryhov! Utan några andra släktingar!

Nu när min bror är sjuk! Har jag fått en fristad från alla slag oxh hemska ord! Då jag ofta sover hos min farmor och farfar. För mamma och pappa måste vara så mycket med Daniel så då hinner de inte med mig! En 7 åring har nu en vardag med slag oxh hårda ord! Tänker att så har väll alla barn det? Men farmor och farfar är så snälla! Undrar om de någonsin viste vad som pågick hemma? Jag han aldrig berätta för dem innan de gick bort! Älskar er oändligt, och kommer alltid att göra det, då ni räddat mig så många gånger! Genom att ge ett par älskvärda ord eller bara en kram av omtanke!

Allt började en sommardag 93! Jag var 6 år och min bror blev sjuk! Han fick diagnosen diabetes 12 år gammal! Detta knäckte min mamma och hon tog ut detta på mig! Nu fick jag ta emot första slaget, första hotet och orden som etsats fast i huvet! Det var ditt fel ! Allt är ditt fel! Din bror är sjuk pga av dig! Det är ditt fel att din bror blev sjuk! Hon tog tag i min arm och höll den tills den blev blå! Hon slog mig i magen ! Och sa att jag förtjänade det, att jag behövde detta för att allt var mitt fel! När man är 6 år är ens mamma hela världen! Den man älskar mest och ser upp till! Jag trodde henne! Allt var mitt fel! Jag var blå när jag gick till skolan! Ingen reagerade! Jag sa art jg ramlat! Mamma sa att jag skulle säga så! Ingen misstrodde mig! Min mamma var ju så snäll! Hela samhället vi bodde i tyckte Hon och min pappa var så himla snälla! Min pappa var snäll! Men min mor var långt ifrån det! Bakom de stängda dörrarna grät jag! Och trodde varje dag att jag skulle dö!

I denna bloggen kommer jag berätta mitt liv! Om hur jag blev misshandlad under 13 åra tid! Ibland så illa att jag var rädd för mitt eget liv! Jag vill gelge hela min berättelse dag för dag! Händelse för händelse! För att fler ungdomar ska våga anmäla! Jag var 6 år när det startade! 19 när det slutade! Allt bakom stängda dörrar! Utan vetskap vad som föregicks där bakom! Misshandlad, skriken på, hotat och nedbruten med ord! Av min egen mamma och bror!